Rankås Fritidsområde i Tibro - Gröna Milen

Detta var nog det mest välplanerade fritidsområde med fokus på vandring som jag besökt. Stor parkering, lätt att hitta till, informationsskyltar och spårkartor som visade tydligt vart man skulle från början till slut. Där fanns till och med öppna omklädningsrum med duschar (!) man fritt kunde anväda som man ville.

Leden jag gick bestod av uppgrusade små vägar och skogsstigar. Naturen var omväxlande men bestod mest utav tallskog. Jag hittade till och med den lilla blomman Linnéa där i skogen. Är du i närheten utav Tibro och gillar att röra på dig så är denna plats ett måste att besöka.

Valle: Torps Naturreservat; Fagerdalen-Inköpartorp

Längd: 10km

Vad kan man säga om detta äventyr? Att jag som vanligt tar mig vatten över huvudet? Att jag ännu en gång klarat mig ifrån att gå helt vilse tack vare GeoTracker? Det sistnämnda duger bra!

Torps Naturreservat är en ljuvlig plats. Mjuka slingrande stigar och överväxta grusvägar att följa längs med Billingens sluttning. Rekommenderas till alla! 

Men denna dag var jag på vandringshumör och var dessutom sugen på ett äventyr. Så jag kollade upp en slinga stigar att följa utöver själva vandringsleden för att se vart de skulle föra mig. 

Fotade inte så mycket på denna vandring men i stora drag så följde jag leden genom Torps Naturreservat tills jag kom till korsningen där Billingeleden gick mot höger. Där följde jag den rakt mot den lilla Fagerdammen. Väl där vände jag norrut mot Inköpartorp. Den första delen utav stigen var hemsk fin att gå. Man kände en stigning i benen uppåt längs med Billingens sidor. Men vid stigförgreningen då jag antingen kunde svänga tillbaka ner mot naturreservatet igen eller fortsätta norrut började det gå sämre. Men facit i hand skulle jag naturligtvis vänt men envisheten och upptäckarlusten segrade. 

Det hela fortsatte med att jag följe en sönderkörd traktorväg fram till ett hygge där jag fick släpa mig igenom rishögar och gropar. Den lilla stigen som sedan ledde ner emot branterna som skulle ta mig tillbaka till Billingeleden och vidare mot bilen var numera icke-existensiell. Efter att ha hälften vadat i ris, hälften klättrat över diken i en dryg kilometer kan jag säga att jag var mycket lycklig när jag dök rakt på Öglunda Grotta. 

Det blev en liten paus där innan jag vandrade den mycket vackra vägen tillbaka till Torps Naturreservat. Upptäckarlusten var helt släkt och jag längtade bara tillbaka till min säng där i Burken. 

Kinnemilen: Händene Åkedal

Under en av de vackraste dagarna i Maj, med allt vad grönska och blomning innebär, var det söndag och dags för ytterligare en utav Kinnemilens vandringar. Denna gång var startplatsen inte långt ifrån mitt hem i Skara men inte desto mindre bjöd den på ett riktigt äventyr. Egentligen behöver jag inte skriva så mycket för bilderna talar verkligen för sig själva. 

Starten gick vid den stora lantgården Åkedal och där fanns massor utav djur. Kor, tjurar och kalvar, får, hundar och katter. Vilken start för mig som älskar att känna kossornas sträva, slemmiga tungor mot mina händer. Vandringen bar av ett stycke på en grusväg men svängde strax in på ljuvliga skogsvägar och stigar som slingrade sig genom skogen och igenom hagmarker. Jag har nog aldrig varit så frestad att gå hela milen runt men var tyvärr inte förberedd på detta. Hoppas nu att de lägger samma slinga vid tillfälle till hösten med.

Åsle Mosse

Detta var en lite underlig vandringsled. Fanns ingen information på plats att den existerade, inga markeringar men väldigt fina skyltar med information längs med vägen. Trots att det var hemskt långt att gå på asfalten var den ändå värd att ha gått då det som sagt fanns en hel del att se längs med vägen. Vill passa på att skriva några rader om själva museet Åsle Tå med. Det rekommenderar jag verkligen all att besöka. Trots att parkeringen var mini och det var brutalt svårt att få en plats var det väl värt att vänta på. Det fanns en fin restaurang i anslutning till alltihop och själva Tå-gatan och dess hus med utställningar saknar motstycke.