Det som var mest spännande med Borgundaberget var att hitta till utgångspunkten för vandringslederna. Det fanns ingen som helst indikering om var man skulle svänga av ifrån asfaltvägen för att komma till den lilla parkeringen vid bergets sluttning. Med hjälp utav inlägg på Facebook om hur man hittade dit samt inzoomning på Google Maps kunde vi tillslut lista ut var vi skulle köra. En liten skylt skulle vara mycket önskvärd.
Själva stigen var väl fin i sig, det var grönt och lummigt överallt. Lite klättring krävdes för att ta sig upp och ner längs med bergets sidor. Det fanns tre stycken utsiktplatser som var mycket vackra. För utom det fanns det inte så mycket att se. Jag tröttnade ganska snabbt på alla grindar man måste ta sig igen, fram och tillbaka. Räknade dem visserligen inte men det kändes som minst tio stycken.
Rekommenderar jag turen? Visst, den är värd att ha gått men är inte något som jag skulle lägga en dagsutflykt på.
