Högsåsen Mardrömsrundan

Nu ska jag ta tag i att försöka beskriva denna snurriga vandring som jag åtog mig min andra dag utav vistelsen i Högsåsen i Tiveden. Men ska börja ifrån början.

Jag startade dagen med att flytta bilen ifrån Högåsens vandringcentra till parkeringen invid den lilla sjön Narven som ligger endast en liten bit därifrån. Kände mig lite lat och tog god tid på mig att slappa i bilen och beundra den fina utsikten genom bakdörrarna. Det fanns inte en enda människa där så jag hade lätt kunnat stanna vid stranden hela dagen, men nu var det ju en vandringsresa jag åtagit mig och upptäckarlusten pockade. Kanske lite väl mycket...

Jag hade fotat kartan uppe vid vandringscentrat som satt på den stora tavlan och som synes fanns det fler leder än de "i trollungens fotspår". Jag var så led på att knalla runt på grusvägar sedan gårdagens två rundor, så att leta upp lite skogsstigar kändes som prio 1. Den prickade leden som utgick ifrån Narven och sedan följde Gårdsjön runt och tillbaka igen lovade mig att i alla fall drygt halva promenaden skulle vara på skogsstigar. 

Jag borde ha tagit varning utav att det började med att den blå ledens pilar satt på sniskan och pekade rakt in i ett tätt buskage. Nåväl, lite längre emot sjön stötte jag på "Led N" och efter att ha följt den några meter in i skogen ifrån parkeringen så fanns det tydliga markeringar utav blått på träden.

Det fortsatte bra! Den blå leden i skogen var tydligt markerad, stigen var utmanande att ta sig fram på, men som den vana västkustvandrare man är så var det ingen fara. Narven syntes vacker då och då och överallt mellan träden låg det hemlighetsfulla jättekast utströdda. Det började att kännas som man verkligen var i Tiveden.  

Men lyckan varade inte så länge. Strax kom jag ut på en grusväg med en vändplan. De blå markeringarna ville föra mig åt fel håll och följa grusvägen tillbaka igen. Jag ville söderut och runt Gårdsjön. Skylten låg i diket, men jag kunde se att det fanns en röd pil på stolpen markörerna satt på. Det var bara att överge Blå och satsa på Röd istället och hoppas på det bästa. Men några röda markeringar fanns inte. Jag följde en traktorväg och snurrade runt ute på ett hygge en bra stund innan jag hittade en på ett avkapat träd.

Jag rekommenderar inte någon att ta den här stigen. Den var stundtals oframkomlig, jag rev sönder benen (var så dum som gick i kortbyxor) och fick stundtals krypa, stundtals tränga mig fram genom buskar och snår. Då och då förvann de röda märkena och jag virrade runt ett bra tag innan jag hittade dem igen. Utan min kära gps hade jag varit kvar där ute ännu. 

Men sjön var vacker i alla fall. Så varmt som det var, så svettig och blodig som jag blev så fick jag lust att hoppa i även fast jag inte hade någon handuk med mig i ryggsäcken.

Har knappast i hela mitt liv blivit så lycklig över att komma ut på en grusväg när jag vandrat. Det kändes som jag ramlade ut på vägen ur ett tätt snår med björnbärsbuskar och hallon blandat med ormbunkar och små björkar. Men jag hade hittat ut! Snabbt tog jag en paus vid vägkanten, drack vatten och försökte lokalisera var jag var någonstans. Att leta mig runt sjön på fler skogsstigar slog jag snabbt ur hågen, även fast det betydde att vandringen blev betydligt längre än jag tänkt mig. 

Efter några kilometers travande på vägen stötte jag på en korsning med en skylt. Tivedens ridleder gick hit och dit men även ett trollungespår. Trodde aldrig jag skulle bli så glad att se de där stolparna med fötter på igen. 

Efter ytterligare kilometrar kom jag fram till den lilla byn Slottsbol. Det var vid det laget mycket välkommet att se lite bebyggelse igen och att gå ett stycke på mjuka, breda gräsvägar. 

Men de utbyttes snabbt mot en grusväg med det mest knöliga grus jag någonsin gått på. Stora grova stenar rullade under mina fötter vid varje steg. Jag som redan var trött då blev helt slut i benen, men vad fanns det att göra? Bara knalla på och stanna då och då för lite vila. 

Kan erkänna att jag stöp i säng i min bil och bara låg där länge innan jag orkade röra mig igen. Och då för att bli ett nakenbad rakt i det iskalla vattnet i sjön.

Hela turen runt blev lite drygt en mil, planen var 8km. Det tog mig strax över tre timmar att gå den med alla pauser och allt virrande och letande efter stigmarkeringar. 

Rekommenderar inte att man följer några andra leder än de med fötterna på när man vandrar på Högsåsen. Man bör även vara förtjust i att gå kilometer efter kilometer på tråkiga grusvägar när man besöker platsen. Jag kommer inte att åka tillbaka dit på mycket länge.

Tiveden - Högsåsen - Led D Kvarnfallet

Efter den korta turen i förra inlägget chillade jag lite i min van och käkade middag. Sedan var det dags att ge sig av ut på nästa lilla vandring för kvällen.

Det blev led D, 5,4km. Som synes på kartan skulle jag bli tvungen att gå den trista grusvägen som jag gått några timmar tidigare igen, men det var inte så mycket att göra åt det. 

Vid korsningen gick jag åt vänster denna gång och följde den gamla körvägen åt andra hållet. Längs med spåret gick även ridleden som går genom hela Tiveden och stundtals är förenad med vandringslederna. 

Efter att jag kommit ut ur skogen möttes jag av ytterligare övergivna hus på en plats som hette Skogstorp. Kan säga att jag spendera mycket tid där innan jag gick vidare. 

Efter alla husen gick leden vidare i form av mer grusväg. Visst var den fin att gå på, men jag hade åkt till ett vildmarksområde och ville ut och kliva i skogen. Vid en korsning kunde man gå vidare mot H som ledde mot samhället Gårdsjö, men jag hade ingen lust att gå riktigt så långt så jag fortsatte min rutt runt slingan D.

Efter ytterligare någon kilometer på grusväg var jag less på hela promenaden. Då kom jag fram till en skylt som markerade en gul och en blå led. Vad var detta? Äventyrslustan blossade upp och efter en snabb titt på gpsen konstaterade jag att om jag följde den blå stigen skulle jag få gå lite mer i skogen istället för att fortsätta följa grusvägen mot Kvarnfallet. Så jag slog in på den. Den var stundtals riktigt fin att gå men bestod mest utav sönderkörd terräng i form utav traktorspår så det var ingen direkt hit det heller.  

Tillslut var det inte mer att be för än att följa ännu mera grusväg tillbaka till bilen. Detta var körvägen jag kommit på med bilen så det blev alldeles extra tråkigt. 

Tyckte att den här skylten så häftig ut i alla fall. Om än något förvirrande med alla fötter och bokstäver.

Promenaden blev något längre än om jag hade helt följt leden D helt och hållet. 7km blev det och tog mig två timmar att gå då jag spenderade så mycket tid vid de övergivna husen. 

Tiveden - Högsåsen - Led E Korterud

Om ni läst mitt förra inlägg med allmän info så är det bara att köra vidare med detta.

Jag valde att först gå en kortare slinga på 5km som kallades Korterud. Tog inte med mig någon karta ifrån Informationscentret utan fotade den istället och hade i mobil ifall det skulle behövas. 

Det allra första jag stötte på var ett vackert gammalt förfallet hus. Högsåsen visade sig vara ett mekka för urbexing vilket inte var något jag var förberedd på innan jag åkte dit. 

Den väg som ledde in i skogen var grusad med ett trist grus som inte alls var kul att gå på. Det var en ganska lång sträcka så började inte så bra direkt. 

Men efter några kilometer kom jag in i skogen på en finare skogsstig. Såhär såg skyltarna för de olika lederna ut. Ledsystemet kallades "I trollungens fotspår" och markerades med fötter och bokstäver till respektive rundslinga. Denna tur följde jag leden "E".

En gammal körväg gick till höger in i skogen och ledde mig ganska snabbt from till den forna lilla byn Korterud. Husen där var igenbommade och det fanns skräp och bråte överallt. 

Så var det bara att vända hemåt mot bilen igen. En lite större grusväg ledd mig igenom byn Allmänningarud vilket jag tyckte var ett gulligt namn. 

 

Även i denna by fanns några hus som hade behövt lite omvårdnad.

Och ett helt fantastiskt offerträd stod rätt upp och ner mitt i en kohage. Mäktigt!

Annars fanns det inte mycket att se på vägen tillbaka. Det var ett trist travande på grusvägen, solen stekte obarmhärtigt, och jag blev ganska snabbt less på det.  

 

Men en liten damm hittade jag på vägen i alla fall som var värd att fota. 

Slingan var nästan exakt 5km som utlovat, tog en timma för mig att gå och jag rekommenderar den inte. På tok för tråkigt med alla grusvägar.