Skövde - Billingen - Trollstigen Röd

På min första dag på semestern här i Sverige efter min Danmarks resa for jag till mitt älskade torp på Kinnekulle. Det är en fantastisk utgångspunkt för utflyker utav olika karaktär, känns som det ligger mitt i smeten för vackra naturupplevelser och vandringleder. 

Mitt öga föll på Trollstigen som går över Billingens östra sida. Jag har gått en bit utav den tidigare och tyckt att det varit fint där, men kände att jag ville få med hela leden denna gång. 

Det var väldigt svårt att hitta information var någonsans Trollstigarna egentligen började. Jag sökte runt på nätet innan för att hitta rätt men det var väldigt luddig information. Tillslut åkte jag till campingen som leden skulle passera och letade mig fram därifrån. Parkeringen var stor och rymlig så det var bra.  

Trollstigen finns i tre olika versioner/etapper. En gul som var väldigt kort (ca 2km?) och verkade vara mest för barn, en röd som var på ca 8 km och den blå som täckte hela området med sina 1,2mil. Den norra delen utav Trollstigen har jag gått tidigare så jag beslöt att ta den röda som i längd även passade mig bra. 

Efter en kort promenad nerför en backe kom jag strax fram till huvudattraktionen för denna vandring; Rhododendrondalen. Det var ett litet parkliknande område som ett miniarboretum där de planterar lite exotiska träd. Och givetvis flertalet olika rhododendronbuskar i olika färg och storlekar man kunde beskåda. Det gäller verkligen att besöka området då buskarna blommar, annars hade det inte funnits så mycket att se. 

Efter många om och men hittade jag tillslut Ginkgo-trädet åtminstone. Det var inte särskilt tydligt var det stod någonstans. 

Det fanns även en uppmurad liten damm i parken och...

...till min stora lycka en kraftsten i form av en upprest flat megalit. 

Efter Rhododendrondalen följde man stigen genom lummig grönskande lövskog. Det var vackert och svalt att trampa på längs med den torra stigen. 

Dessvärre varade den fina stäckningen inte så länge då man sedan fick gå en ganska lång bit genom ett villaområde som kantades utav lyxiga villor. Att gå på en asfaltväg på en vandringsled? Nej tack!

Men det var bara att trampa på och spåret gick så småningom in i skogen igen och ledde mig hela vägen upp till Ryds Grottor. En fantastisk utsikt bredde ut sig bakom stenpelarna, jag vet inte ens hur många mil bort man kunde se. Stenformationerna var verkligen spektakulära. Man kan köra bil hela vägen upp till dem, så ett tips är att besöka dem även om man inte vill gå hela vägen dit. 

Ett stycke väg ifrån Ryds Grottor delade sig vägen om man då ville gå den extra svängen som var den Blå leden. Endast 500meter ifrån korsningen kommer man fram till Ymsingsborg som är en jättefin välbevarad fornborg. Jag har varit där och ska se om jag kan posta ett inlägg om den någon gång. Den är väldigt värd att se!

Vägen därefter bestod utav kilometer efter kilometer med grusväg. Det var så tråkigt att gå den biten och jag blev hemsk besviken. Tillslut kom jag fram till ett asfalterat eljusspår (ännu bättre) som även det hade en ganska lång sträckning.  

Längs med den asfalterade vägen fanns små kojor och aktiviteter man kunde göra i skogen för de mindre barnen. 

Men en liten fin sjö var där i alla fall som piggade upp lite och tur var det. 

Det var bara att genomlida de sista kilometrarna på elljusspåret som ledde genom campingen och tillbaka till parkeringen. Jag var allt som allt mycket besviken på leden. Namnet Trollstigen indikerar för mig att det handlar om skogar och mycket natur, inte asfalterade och grusade väger. Även fast det var värt det för att se Rhododendrondalen och Ryds Grottor kommer jag garanterat aldrig att gå den igen. 

Sträckan jag gick var dryga 9km och jag var ute på denna tur i ca tre timmar. Då ingick själva vandringen, lunchpaus och någon halvtimmas vistelse i Rhododendrondalen. 

Danmark - Nordlangeland: Vestre Stigtehave

Lite utav en slump hamnade vi ute på ön Langeland och for norrut emot ett reservat som heter Stigtehave. Där fanns massor utav stigar i skogen och en jättemysig liten kuststad; Lohals. Det var väldigt fint där uppe och jag hade lätt kunnat stanna där i flera dagar.

Parkeringen var ganska liten men vi fick gott plats då vi var alldeles ensamma på platsen hela dygnet vi var där. Det stod inget om att man inte fick campa så vi sov över hela natten och det gick fint. 

Informationen om området och dess ledsystem var på platsen mycket bristfälligt, men som tur var har jag min älskade telefon som kunde visa oss var stigarna var någonstans. 

Stigarna runt om i skogen var sandiga och platta och jättelätta att trampa på. Det var som en dröm för mig som är van vid alla knöliga och backiga leder i Bohuslän. Nu kunde jag se mig omkring istället för att enbart hålla koll på vart jag satte fötterna!

På vägen hittade jag även några exotiska träd jag blev förundrar över. Det ena visade sig vara (med hjälp utav Google Lens) en Tysklönn och barrträdet var en slags Cypress. Jag fick senare reda på varför dessa träd växte mitt i skogen då jag kom tillbaka till bilen igen.

Stigen ledde sedan ut ur skogen och en ganska lång bit längs med stranden. Det var jättesvårt att gå i den lösa sanden och solen brände het på min rygg, men oh så vackert det var. 

Stigen ledde sedan tillbaka in i skogen och gick förbi en lägerplats med vindskydd man kunde låna om man ville. Men vem vill sova där när man har dubbel memorymadrass i bilen?

Väl tillbaka till parkeringen tittade jag på ett hus som låg alldels invid; Holländarhuset. Det var en stiftelse som hade hand om det. Där fanns en jättefin toalett som var öppen för alla och... 

 

... ett museum innuti med informationsfoldrar över Långeland och beskrivingar över skogsbruket som utförts i området för länge sedan. Mest intressant för mig var en stor sten som stod uppställd där inne som var full utav hällristningar.

Utanför fanns en informationskylt om att det  fanns ett arboretum strax invid. Jag lät blicken längtansfullt svepa över de exotiska trädens kronor men var alldeles för trött för att ta mig an ytterligare en promenad. Det får bli till nästa gång jag åker dit!

 

Promenaden vi tog var 5,6 kilometer lång, men då gick vi egna vägar och stigar med hjälp utav gps:en på telefonen. Den gula leden som var markerad runt hade varit mycket kortare och man hade missat mycket som var värt att se. 

Danmark - Fyns Hoved & Jövet

Med två biljetter till Rammsteins konsert i Odense åkte jag och en vän över den långa bron ifrån Sverige till Danmark. Efter en natt på ett konstigt motell i Kerteminde beslutade vi att åka norröver och spendera dagen i naturen innan vi drog oss neråt storstaden. 

Med absolut inga förväntningar alls i mitt sinne körde vi igenom otaliga byar, genom de vackraste blommande alléer jag någonsin sett och kom så småningom fram till vårt mål; Fyns Hoved.

 

Vid parkeringen fanns en ganska bra karta på var man kunde promenera i reservatet. Men jag saknade information om hur långa sträckorna var, som vanligt.

Utsikten ifrån platsen där vi ställde bilen var ensastående. Som synes på kartan oven var parkeringen vid "Halsen" och det var bara en smal landremsa emellan havet på båda sidor. 

Vandringstur Nr 1:

Såhär såg själva "huvudet" ut ifrån parkeringen. Vem kan låta bli att vandra ut där och titta?

Spåret bestod utav en ibland bredare, ibland smalare sandstig som kantades utav blommande buskar, marktäckande örter och massor av fjärilar lockades utav blomningen och flör runt överallt.

Turen på den västra siden utav halvön bjöd på varierande terräng, klippor, sanddyner, en utsiktsplats och fler blommande träd och buskar. Allt var mycket vackert.

På andra sidan utav halvön gick man mera längs med stranden. Strandkål och rosor växte rikligt även där. Det var ett sådant lågvatten att jag kunde gå långt ut i havet på en strandremsa vilket var helt fantastiskt. Och ingen kvicksand var det där heller. 

Vandringstur Nr 2:

Så var det dags för tur nummer två. Efter lite paus och häng i bilen klättrade jag upp för den långa trappan upp till Jövet som var ett berg alldeles intill där vi befann oss.

Utsikten där uppe var enastående, man kunde se havet vitt omkring och Fyn Huvud som jag nyss utforskat rakt framför. 

Stigen tog mig ganska snabbt rakt ner till en djungelliknande skog. Det var mycket överraskande att hitta en sådan terräng. Murgröna växte runt trädstammarna och grönskan skapade en tunnelliknande känsla när man passerade igenom.

Efter att ha rundat berget kom man tillbaka till mitten utav det. Stigen var torr och fin utav sand, ett hedliknande landskap bredde ut sig framför mig med ännu fler blommande buskar och jag gick förbi en liten göl där en svan låg och ruvade på sina ägg i ett jättestort rede. Naturupplevelsen var enastående och trots att det var en så kort bit att gå runt var det väl värt det.