Ålleberg i Falköping

Falköping. Denna magiskt historiska plats jag skulle kunna skriva en hel roman om. Och kanske gör en vacker dag, vem vet? Det är ett landskap där som helt har förtrollat mig och som jag alltid vill återvända till. Men nu så ska vi försöka med att fokusera på min vistelse på Ålleberg denna gång. 

Denna bild på detta lilla platåberg är tagen ifrån Karlebys lilla samhälle. Där finns flertalet gångrifter och gravar som är långt mycket äldre än de berömda pyramiderna. 

Efter en ganska brant stigning upp på berget parkerade jag på en liten parkering en bit ifrån själva "centrat" utav berget där det finns både camping, en flygplats och en restaurang med underbar utsikt.

Där fanns även en karta över lederna som finns på berget så det var enkelt att veta var man skulle börja med att vandra, planera vilken led man ville ta och hur långa de var. För mig var de lite i kortaste laget, så jag slog ihop den gröna och den röda för att få se lite mer utav naturen. 

Man blev ju inte besviken på utsikten direkt. Rakt fram syns själva staden Falköping och Mösseberg i bakgrunden. Färgerna nu på våren är bländande och jag tog hur mycket kort som helst där uppe.

Första delen utav leden gick genom hagmark där man nog får vara beredd att möte en del boskap lite längre fram på sommaren. Jag stötte på inte mindre än två rödrävar vid två olika illfällen ur i hagarna, men hann inte få upp telefonen för att fota dem förstås.

På andra sidan berget gick det ganska brant nerför och man fick följa vägen man kört in på med bilen en bit neråt. Även där var utsikten vacker och man såg flertalet platåberg i fjärran som jag inte kan namnet på.

Sedan ledde spåret mig in i skogen. En infoskylt berättade lite om naturreservatet och man kunde parkera även där om man ville.

Inne i själva djungel kunde man ta en genväg upp till restaurangen...

...eller följa de vindlande trapporna vidare neråt till en liten rastplats invid körvägen.

Spåret gick sedan vidare runt bergets fot längs med en gammal fägata, förbi ett litet hus (?) och sedan var det bara att klättra tillbaka uppför berget igen för att komma tillbaka till toppen. Som tur var fanns det trappor även där. 

Tillbaka uppepå platån slog jag in på en helgrusad led (den röda leden) för att få se lite mer utav berget. Det var väl värt det då det bjöd på ännu fler vackrare vyer och spännande bergsformationer.

Sedan var det ju ett måste att besöka den lilla restaurangen. En halloumiburgare med vitlöksdip var inte alls svår att få ner innan jag kröp in i min lilla bil för natten. 

Promenaden blev lite dryga 6 km lång, lite kort men den var väl värd det. Rekommenderas starkt till alla som älskar vackra vyer och vinden i håret.

Kynnefjälls Naturreservat - dag 2

Morgonen var strålande vacker utanför plåtisen när jag vaknade. Det fanns fortfarande inga andra besökare så jag kunde fritt vandra runt lite i pyjamasen och bara andas in skogen runt omkring mig.

Efter lite bestyr drog jag på mig vandringskängorna igen och styrde stegen emot den gröna leden denna gång. Den skulle vara något kortare än spåret ifrån igår och det passade mig bra. 

Precis som i går ledde mig stigen över spänger, förbi små sjöar och dammar och tillslut fram till den gamla grusvägen som jag vandrade på i går. 

Efter att ha följt grusvägen en bit så hänvisade en grön pil mig rakt in i skogen. Nu började det likna något! 

Även i denna skog fanns mycket att fota. Jag är ju svag för stora stenblock, så en majestätisk sten som bara låg där ute blad tallarna fick bli ett motiv. Likaså en liten damm som var svår att lämna. Den låg så fridfullt och tyst mitt på fjället.

Efter ytterligare några kilometer kom jag fram till en sjö som hette Fisklös. Så lustigt namn! Där fanns en extra stig man kunde gå om man ville korta av den gröna leden lite eller bara gå till vindskydder som låg på klipporna vid sjön. På denna stenstrand hittade jag lite täckning på mobilen för första gången sedan jag kommit till fjället så telefonen började plinga hej vilt utav alla missade samtal och meddelanden. 

En kort bit ifrån Fisklös anlände jag på den smala grusvägen jag kört för att komma till reservatet. Längs med den fanns en minnessten över vad som hänt i området. 

Såhär såg den gröna rundan ut enligt trackingen. 6 km lång och den tog två timmar att ta sig runt då jag gick väldigt sakta och satt ganska länge vid Fisklös med telefonen. ; )

Kynnefjälls Naturreservat - dag 1

Vårsolen riktigt stekte när jag packade Burken full med nödvändigheter och gav mig av hemifrån på min allra första övernattning. 

Mitt mål för helgens vistelse var Kynnefjälls Naturreservat som ligger gansk långt upp i norra Bohuslän. Vägen dit var väldigt trevlig att köra, tills jag kom till en smal grusväg som ledde mig flera kilometer in i skogen. Att möta någon där hade varit omöjligt och det var mycket sparsamt med mötesplatser.

Parkeringen låg lyckligtvis öde då jag anlände. Jag hade åkt dit för att få vara för migsjälv och bara andas bort stressen ifrån arbetsveckan. Vid parkeringen fanns en stor skylt som inte gav någon som helst information om lederna i området. Jag var glad att jag gjort efterforskningar och letat upp kartor på nätet innan. Annars hade det blivit en katastrof.

Den gula leden som jag bestämt mig för att vandra första dagen ledde direkt från parkeringen rakt in i skogen. Det fanns mycket spänger längs med hela leden och massor utav vackra sjöar som kikade fram här och där mellan träden.

Leden var mycket väl markerad och gick bitvis ihop med andra spår som till exempel Bohusleden. Stigen var fint upptrampad och det var aldrig svårt att ta sig fram.

Efter några kilometer kom man fram till Vaktarekullen som var en plats på en liten höjd. Där fanns en helt öppen övernattningsstuga som det bara var att kliva rakt in i. Trots att jag kände mig som en inbrottstjuv var jag tvungen att titta såklart och det var jättefint där inne. Flera sängar, en kamin att värma upp stugan med och en gästbok som jag skrev en liten hälsning i.

Det fanns massor att fota längs med resten utav spåret, jag skulle kunna lägga upp hur mycket bilder som helst. Men i vilket fall så leddes jag så småningom fram till en gammal vacker grusväg som vände mig tillbaka till bilen på parkeringen.

Enligt min tracking-app var turen 7,9 km lång och det stämde nog ganska bra. Det märktes att jag varit lite dålig en längre tid för det kändes rejält i benen när jag kom tillbaka. 

Nu är det slut på vandringstipset Kynnefjälls Naturreservat Gula Leden och lite allmänt om platsen följer:

Ifrån parkeringen ledde en ganska bred grusad stig ner emot sjön. Den gula och den gröna leden började/slutade där. 

Den lilla gården Kasebo låg alldeles över krönet. Jag tror inte att den var privatägd då den såg ut att tillhöra reservatet.

I slutet på den grusade stigen kom man ner till Lilla Holmevattnet. Det var inte alls långt ifrån bilen. 

Där fanns även ett fantastiskt fint vindskydd med tillhörande grillplats. Ved fanns att ta så det var bara att sätta igång. Jag spenderade flertalet timmar med att sitta vid sjön och titta på lågorna som dansade tillsammans med alla myggen. Medan jag satt där flög mängder utan fåglar strax över mitt huvud. Kanadagäss, grågäss, tranor och till och med en häger berikade kvällen med sin närvaro. Det var svårt att slita sig därifrån för att gå och lägga sig.