Kalvön Runt

"Stigarna runt ön går att gå som en rundslinga, men det finns bara en väg att gå in och ut från ön. Från parkeringen till stigkorset på ön är det ca 1,2 km, röda slingan är 2,3 km och den blåa slingan är 3,2 km. Sammanlagt blir det cirka 8 km om du går båda slingorna". 

Denna text är tagen ifrån Uddevalla kommuns hemsida där en del information finns om denna speciella ö. Och tur var det för jag lyckades inte få igång min tracking utav var jag gick denna gång. Väderappen hade utlovat en blåsfri och varm dag men när vi kom dit var det iskallt i vinden. Men det var bara att bege sig och hoppas på det bästa. 

Parkeringen var relativt rymlig men jag kan lätt tänka mig att det snabbt blir fullt där på somrarna. Trots att det var så kallt fanns det redan några besökare där.

En till synes ny träskylt hjälpte oss att hitta rätt väg mot ön ifrån parkeringen. Vägen dit var dock ganska oländig och inte alls rolig att gå, skulle det bli värt det när vi till slut kom fram? Det återstod att se. 

En större gångbro ledde ifrån fastlander ut till ön. Vattnet rann klart och fint under oss när vi passerade. Det var lågvatten när vi tog oss ut så det hade varit lätt att bara gå tvärs över sanden och stenarna, men vi använde bron i alla fall.

Väl ute på själva Kalvön möttes vi direkt utav en tydlig informationskylt utav stigarnas sträckning åt olika håll. Men vi konstaterade snabbt att det var lite rörigt. Skyltarna stämde inte alls överrens med informationen på kommunens hemsida och inga rundslingor nämndes. Kartan var också något äldre och hade inte något med ledmarkörerna alls att göra. 

Men vi gav oss av i alla fall och plastbanden var lätta att se och följa hela vägen runt. Men jag var glad att jag kollat upp kartan över ön på nätet först och hade den med mig nedsparad i telefonen. 

Vi valde att först gå den lite längre slingan som enligt informationen skulle vara ca 3,2 km. Terrängen var inte så varierande som jag hade hoppats, stigen var mest stening och det fanns tusen rötter överallt vilket gjorde det svårt att gå stadigt. Men det fanns litegrann värt att se längs med leden ändå, som några strandängar, en fin utsikt över fjorden till andra sidan fastlandet och en liten halvö man kunde ta sig ut till om man ville. 

Den norra delen var det som gjorde turen värd att uppleva. Där följde man tydliga spår efter gamla körvägar som gått kors och tvärs mellan torpen på ön. En späng ledde oss runt en kal klippa och i detta området fanns flera badstränder och platser man lätt kunde stanna och äta sin medhavda matsäck på.

Jag tyckte mycket om ett litet fält som sluttade mjukt åt båda väderstrecken ner mot vattnet. Det var mycket vackert även denna kalla April-dag. Gamla torpruiner var utströdda över hela ön och samtliga hade skyltar invid sig med mycket information om vilka som bott där genom tiderna och deras öden. Även fotografier över hur husen och människorna fanns tillgängliga vilket gjorde det extra intressant. Är man intresserad utav historiska människoöden var denna ö ett mekka. 

Sedan var det bara att traska över bron till fastlandet igen. Som väl var hittade vi en alternativ väg tillbaka till bilen och slapp den andra besvärliga. Denna väg var en så mycket trevligare stig att gå och inte längre alls. Vi hade varit ute i ca 3 timmar när vi kom tillbaka till parkeringen, vandrat ca 8 km och tagit en halvtimmas rast på mitten med god mat och härligt umgänge. En lyckad dag även om jag inte direkt känner att jag vill återvända till Kalvö någon gång. 

Konstrundan i Falköping - och lite annat

Påskaftons-dagen och långledig helg på mitt älskade torp på Kinnekulle. Jag beslutade mig för att ta en riktig roadtrip runt omkring bygden vid Hornborgasjön där ett event kallat Konstrundan tog plats. 

Mitt mål var inte att titta på konst då det verkligen inte är min grej, utan mer att få komma ut och utforska nya platser man annars inte skulle åka till.

Första stoppet blev dock på Kinne-Vedums Handelsträdgård och deras hav utav penséer. Där införskaffades lätt (fast med viss beslutsångest) årets påskpresent till min mor. 

Sedan bar det vidare ner genom Vallebygden; genom Istrum, Eggby och Öglunda, förbi Varnhem och stopp vid Mellomgårdens Café och Gårdsbutik. Jag har varit där förut och inte riktigt fastnat för stället och det gjorde jag inte heller denna gång.

Något som är väldigt lätt att fastna vid är dock gravfältet vid Lilla Lycke. Domarringarna och den enorma stenhögen är väldigt imponerande och fulla utav energi.

Efter det åkte jag en bra bit ner mot Broddetorp och där besökte jag en gård där en kille gjorde en massa häftigt konst som jag faktiskt gillade. Den Flygande Gnistan hette det.

En avstickare ifrån Konstrundan blev det till "Vintage vid Hornborgasjön" som var ett ganska stort antik/loppis ställe. Det fanns en hel del krimskrams där och lite möbler och så men som på de flesta sådana här ställen var det mest koppar och fat och skålar och glas och sådant. Dötrist.

Nästa ställe blev Löfwings Konstgård. Det var ett stort ställe med restaurang i en ladugård och flera rum fulla med tavlor. Verkligen vackra var motiven som föreställde djur och natur.

Jag hade planerat att äta min lunch på detta ställe men vände i dörren då det var alldeles för snobbigt för mig med fint dukade bord och jättedyr meny. 

Så det blev en längre tur ner till Falköping och världens bästa Rasta som alltid har så god mat. Och när man ändå var där nere är Osterian ett självfallet besöksmål.

På vägen hem till mitt lilla torp så stannade jag till i Axvall för att leta upp en plats jag velat besöka i hela mitt vuxna liv; Axevalla Hus. Det är en mycket gammal borg som nu ligger i ruiner och som har en spännande historia att berätta. Väl där hittade jag inte mindre än 5 st olika befästningar ganska nära varandra. Det var en väldigt häftigt plats och väl värd de 3 kilometerna det var att gå fram och tillbaka. 

Väl tillbaks hemma blev det en liten påskmiddag för att fira högtiden och ganska tidigt i säng då allt körande alltid gör mig väldigt trött. En mycket om omväxlande och givande dag!