Efter några veckor med veligt väder; ömsom snö och is, ömsom blåst och regn, blev det äntligen en helg med fint väder. Jag hade inte tänkt ge mig av ut då programmet inför helgen redan var fullspäckat med aktiviteter, men kunde inte låta bli att ta en lite kortare dagsutflykt.
Mitt tycke föll på en kort naturstig som enligt utsago skulle erbjuda både vackra vyer från en utsiktspunkt och prommenader längs med strandkanten på en liten ö. Hur skulle det kunna gå fel liksom?
Det var lätt att hitta dit även för mig som aldrig varit i trakterna kring Stenugnsund tidigare. Parkeringen var stor och rymlig men jag kan tänka mig att den är full med bilar sommartid. En hel del folk var där även denna dag tidigt i Februari.
Info-tavlan som mötte mig vid ledernas början hade en hel del år på nacken. Redan där fick man känslan av att det inte var så väl underhållet med naturstigarna. Men jag hade läst på innan om lederna ifrån Stenugnsunds kommuns hemsida så jag hade lite koll på vart de skulle gå med hjälp av min mobil.
Väl en bit in på stigen hittade jag några markeringar som såg nya och fina ut. Men två? Enligt vad jag läst skulle det endast finnas en blå led runt den norra delen utav området. Jag beslutade i alla fall att följa den blå som planerat ifrån början.
Den ledde mig nästan direkt rakt upp till en hänförande utsikt över de två broarna mot Tjörn.
Vidare längs med spåret kunde man se själva Tjörnbron ännu bättre i fjärran.
Markeringarna på träden ledde mig sedan tillbaka nerför berget på andra sidan berget mot en stor sandstrand. På vägen dit blev det svårare och svårare att lista ut vart man skulle gå. De blå fyrkanterna på träden blev mer och mer utspridda, det fanns massor av stigar som korsade överallt så det blev tillslut omöjligt att veta vart man skulle.
Klättrande tillbaka upp på berget igen ifrån stranden följande stigar så gott jag kunde med hjälp av min mobilkarta och lokalsinne fanns det fläckar med blå målarfärg lite här och var som jag antog var en del utav leden eller kanske någon gammal utmärkt stig ifrån förr.
Efter en del snurrande runt i skogen på olika stigar där jag fick vända några gånger för att komma i rätt kurs mot bilen lyckades min hund och jag hitta tillbaka ner till parkeringen. Det var fina stigar uppe på berget men jag var glad att skogsområdet inte var större än det var för då hade man lätt gått vilse eftersom leden var så dåligt markerad.
Väl vid bilen gick vi förbi den ner emot havet och badplatsen Hawaii. Det såg ut att vara en fin badstrand men absolut inget för mig som inte gillar att ha folk omkring mig och som vanligt var det inte någon vänlig inställning mot att ha hundar med sig dit.
Väl förbi badplatsen kom vi fram till en gångbro som ledde oss över vattnet till den lilla ön på andra sidan sundet. Nu började det verkligen likna något!
Stigen längs med ön ut mot dett yttersta spets gick alldeles längs med vattenbrynet.
Den andra delen utav ön bjöd på lite stenig terräng så man fick kliva försiktigt där. Och till min stora lycka hittade jag en upprest sten som i min fantasi såklart blev en megalit.
Det känder nästan overkligt att stå på en så liten ö mitt ute i havet och se staden så tydligt tvärs över vattnet. Något sådant har jag inte upplevt tidigare så det var riktigt häftigt.
En jättefin stig ledde oss tillbaka till badplatsen och sedan vidare mot parkeringen.
Och såhär trött blev lilla hjärtat efter allt klättrande i skogen och badande i havet. Hon somnade direkt när hon kröp in i den varma bilen och hon fick lägga sig på sin sätes-dyna.
Såhär blev dagens vandringsrutt. Som synes hattade jag runt en del så jag är lite sugen på att återvända och försöka leta mig lite längre bort i skogen nästa gång. Det verkade finnas något café ute på ön också och mer att se på andra sidan körleden. Kanske blir det en liten tur tillbaka dit senare i vår om jag får för mig att ta en halvdags-tripp med Burken.
Allt som allt blev vandringen 4,98 km lång men det kändes kortare än så. Den södra stigen ute på öarna var exceptionell och väl värd att besöka flera gånger. Kanske med en paket grillkorv i fickan nästa gång?
